Glasnost

Gick ju inte som planerat igår att jag bara skulle hämta nätverkskabeln och sen sätta mig och blogga. Som vanligt så kommer allt annat emellan så med en timme kvar på min deadline så sitter jag nu här.

Är i Skellefteå nu och njuter av de sista lediga dagarna innan jag börjar jobba. Sov till 11 idag vilket kändes som en outsäglig lyx men hade gärna sovit ännu längre om det gick!

När jag åkte hit för sommaren i söndags kväll var jag enormt sentimental på ett sätt som jag inte alls trodde att jag skulle vara. Trots att jag får träffa alla umemänniskor till hösten igen så blev jag gråtfärdig när jag sagt hejdå till folk och satt ensam på bussen hem. Börjar bli så van vid att alltid ha dessa människor omkring mig att en tillvaro utan dem int kändes kul. Väl här känns det okej eftersom att jag liksom slussas tillbaka in i mitt gamla liv. Mamma tjatar om att jag ska diska och pappa tycker att jag ska städa och min lillebror hänger vid datorn. Första dygnet hade jag stor lust att städa och vara duktig men nu slöar jag framför tvn till minst två på natten för att sen vid 11 slöa lite till fram till ett. Men slöhet är underskattat så jag kommer att fortsätta med detta underbara beteende så länge jag kan.

Ikväll åker jag och lillebror ner till Bålsta med nattåget för att fira kusin 1 på hennes student. Imorgon kväll går resan vidare från Bålsta till fd "pulver city" Kramfors för att fira kusin 2 på hennes konfirmationsdag. Från "storstad" till småstad med fd knarkstämpel alltså. Min största fundering har varit kring kläder. Har upptäckt att jag inte har några snygga sommarkläder och att jag inte riktigt vet vilken grad av snygghet som behövs. Hur pass storstadigt är Bålsta? Dvs måste man vara überstrendig bara för att det ligger nära sthlm? Måste inse att det inte alls är så viktigt men inser sen att ålsersnojan i den facila åldern av 23 plus att en del kläder gör att jag ser ut som ung 15 äldre post graviditet gör sitt ändå.

Innan avfärd ska jag hinna vaxa mina ben och packa ner lämpliga kläder i en lagom stor väska och sen vill jag ju naturligtvis ha en filt, en kudde, tidsfördriv, mat och helst av allt en liten lätt och bekväm hopvikbar säng! Fast det är bara drömmar. Självklart lär jag vakna upp var femte minut i en ytterst obekväm position för att sen somna om i en än obekvämare. Men vad gör man inte för släkt och vänner och för det roliga äventyrets skull!

Ps kan också nämna att vi ska spendera 2 timmar väntandes ytterst tidigt på lördag morgon på järnvägsstationen i Långsele...


Nu blir det benvaxning och radiolyssning!

Natten till igår drömde jag bara om omeletter och i natt måste jag har drömt om något synnerligen mystiskt eftersom jag har sanslöst ont i ena höften. Försöker nu hitta ett bekvämt sätt att sitta/ligga och skriva, samtidigt som jag inte får mindre ångest över att måsta vara klar.
För att återvända till maten och positivismen så ska jag laga potatisgratäng när jag kommer hem! Blir underbara matlådor resten av veckan!

Igår var det så dags för mig att kandidera som ordförande till posten som ordförande i UmPe. Trots att jag var helt klar över att jag inte skulle bli upprörd ifall jag inte vann och att det egentligen kändes ganska bra tyckte min kropp något helt annat.
Jag hade ont i magen, var varm i hela kroppen och när vi kom till den punkten på dagordningen som saken gällde så började mitt hjärta rusa. Det blev så att jag förlorade och så fort det blev klart så slutade mitt hjärta rusa och allt kändes bra igen. Blev ju brädad av en minst lika bra kandidat och efteråt firade vi nederlaget och vinsten med ett trevligt fika på station. Jag önskar att alla andra situationer då jag förlorar utmynnar i lika bra trevligheter.

Nu skriver jag på uppsatsen och laddar för Hectos Schlagerfestival imorgon lördag på NH. Jag och Hanna kommer att vara snyggast och bäst och vid behov har vi trogna fans med hemliga vapen redo!

Nu är det dags för ettt försök till återupplivning av bloggen. Egentligen är det inte så konstigt att det hela tiden går åt skogen för mig att göra regelbundna inlägg eftersom jag inte ens som liten flicksnärta någonsin lyckade skriva i min dagbok med rosa, gröna och blå sidor i mer än en vecka kontinuerligt. Långa meningar jkan jag i alla fall.
Gjorde ett vuxenpoängstest häromdagen och hamnade på 30 år utan att jag riktigt förstår vad det är som skulle lägga till 8 år på min ålder!  Jag menar jag har ju varken bil, sambo eller går på parmiddagar!
Så i något desperat försök att föryngra mig kom jag inatt inte hem förrns halv sex. Känner mig mest mosig idag men det var det värt. Hade sjukt kul med babesen.
Nu ska jag kika lite på inför schlagern och skriva lite texxt.

Slutet av fastan närmar sig så snart är min internettorka slut och det ska bli spännande om mitt surfbeteende kommer vara förändrat eller inte.

Av någon anledning så har jag den senaste tiden varit enormt osmidig, glömsk och klantig. Jag har:

*       Klippt mig i fingertoppen på min högra hand så att det började blöda medan jag satt och pratade i mobilen.

*       På hela veckan inte hunnit gå mer än tre steg utanför dörren utan att ha glömt antingen mobilen, cykellåset, hjälmen, mp3-spelaren, kurslitteraturen, väskan eller cykellampan.

*       Tagit ut mina egenhändigt bakade limpor efter vad jag trodde var rätt tid i ugnen bara för att upptäcka att de var till hälften degiga och behövde minst en kvart till på sig. Detta upptäckte jag när jag skulle ta ut dem ur formarna när de svalnat och jag skulle ta med mig en till lördagens nachomiddag på Carlshem.

*       Ramlat med cykeln på väg hem och fått ett stort blåmärke på knäet

*       Har även haft en tendens att glömma lösenord och koder när jag som bäst behöver dem.

Till detta tillkommer också den sedvanliga dosen av utrivna mjölpaket ur skåp, bortläggning av nycklar och nästansnubblingar över sängkanten när jag ska stiga upp på morgonen.

Kommer nästa vecka att bli lika olycksdrabbad?

Kommer jag att ta mig iväg hemifrån utan något glömt?

Svaret kommer nästa vecka i fastans sista inlägg!

Idag var vi på den sista lektionen på Lindy hop kursen. Lärde oss ännu lite mer och jag och Thomas konstaterade att våra veckoträningar i mitt kök lönat sig. Ett antal olika turer behärskar vi nu och jag känner mig väldigt stolt över mig själv!

En av anledningarna till att jag ville gå kursen var att lätta lite på mitt kontrollbehov. Nu är det fixat i lindysfären så det återstår att se om det även smittat av sig på mitt vardagsliv, är Anna med überkontrollbehov ett minne blott?

När nu kursen är avslutat måste jag hitta mig ett nytt söndagsnöje. Det känns kul att göra något annat med sina söndagar än att sova och äta obscena mängder onyttigheter. Förslag någon?

Nedan ett klipp på hur bra jag tänkt bli på lindy en dag i en framtid långt långt borta.

 

 

Man måste ju drömma stort!

Yippie-kay-yay motherfucker

Blir inget långt inlägg idag. Skrivarinspirationen ligger på nivå noll.
Nöjer mig med att säga att jag tycker om er alla, något mer mäktar jag inte.

Lite försenat men dock kommer nu veckans inlägg.

Veckan som var innefattade att jag föll av cykeln och fick ett gammalt hederligt skrubbsår på knäet samt ett enormt blåmärke på mitt högra lår, min bror fyllde 18 och en massa ångest inför hemtentan som ska in nu på fredag.

Har insett att jag saknar att bara sitta i en soffa och se på en halvbra deckare för att sedan gå och lägga mig efter att ha druckit en stor kopp te. Det är främst det att kunna titta på tv och sen gå och lägga sig i sin säng utan att behöva cykla hem först- en enkelhet. Vill absolut inte förringa det underbara i att umgås med en massa underbara människor framför dumburken det är bara det lilla elementet av att kunna nästintill somna i soffan och sen bara slänga sig i sin säng. Enklaste sättet att råda bot på mitt problem är naturligtvis att skaffa tv men jag tror ändå inte att det skulle bli samma sak. Slav som jag är under tv-mediet skulle det förmodligen göra mig både latare och mer asocial. Jag hoppas och tror att detta bara är ännu ett symtom på den oerhörda lathet som dragit över mig på senaste tiden och som är orsaken till min kaosartade lägenhet och hopplöst odiskade disk. Eller så är det de första tecknen på att jag sakta men säkert närmar mig medelåldern. Det började med sjalett och virkad överkast har nu övergått i en längtan efter stilla kvällar framför tv-deckare och På spåret till något ännu hemskare.

Jag förfaller mina vänner.

Dags för dennna veckas blogginlägg.
Har funderat kring varför jag har så svårt att skriva blogginlägg. Igår kom jag på att det kanske är för att jag pratar så fruktansvärt vitt och brett om allting att inga av mina takar någonsin känns riktigt nya och originella.
Jag har oftast hunnit berätta om och/eller diskuterat mina tankar med åtskilliga individer vilket då gör att det känns meningslöst att publicera dem som blogginlägg.
Antingen måste jag komma över det faktum att mina tankar inte ser dagens ljus första gången på bloggen eller så får jag helt enkelt börja hålla käften lite oftare.
Prövade att hålla käften inatt men jag klarade det kanske i 10 minuter innan det kändes som att jag bokstavligen skulle sprängas om jag inte öppnade munnen. Det är nämligen så att det inte finns någon gång som man får så mycket fina idéer som när man är tyst. Idéerna verkar i alla fall superba när de ligger och myser inne i huvudet, jag är lite rädd att de inte skulle te sig fullt lika fantastiska utanför.
Veckan som kommer ska jag försöka skriva ner alla fantastiska idéer som jag får under mina tysta perioder och publicera dem här på bloggen så får vi se om andra tycker att de är lika fantastiska som de tycks mig.

Kan tillägga att jag nu skrivit detta inlägg utan att titta ner på tangenterna en enda gång och därmed bevisat för mig själv att jag faktiskt inte behöver titta ner när jag skriver! En seger för mitt självförtroende!

Om någon mot förmodan missat det så kan tilläggas att nya säsongen av Mammas nya kille har börjat! Nu kommer Katla återigen och viskar vulgäRt i ditt öRa!

Alla som läser min blogg regulbundet vet att jag är kassast i världen på att uppdatera. Mycket av det beror på lathet eftersom jag sällan orkar logga in på blogg.se när jag har något att skriva. Löjligt kan tyckas men så är det.
Att bloggen nu inte blivit uppdaterad på ett antal dagar beror på något helt nytt. Från askonsdag fram till påsk det vill säga under fastan tänkte jag försöka utmana mig själv att inte använda internet. Tillåtet är msn och mejlkollning samt eventuellt skolarbete som inte kan skötas på annat vis samt förstås bankärenden. Under en timme på söndagar har jag dispens från denna tortyr och det är den som jag nu delvis använder till att lägga upp detta inlägg.
Vi får se hur länge jag lyckas med denna späkning. Det är egentligen positivt hur många dagar det än blir eftersom allt är bättre än tidigare.
Idag har det varit dansträning i nästan fyra timmar. Det blev enormt varmt och jag har ännu inte hittat det ultimata att ha på mig, allt har en tendens att bli för varmt. Kursen är fortfarande enormt rolig men blir samtidigt svårare och svårare eftersom jag mer och mer måste lära mig att slappna av och inte styra men samtidigt ha sådan tankeskärpa att jag hänger med. Kontrollbehovsanna får sig en ordentlig genomgång kan jag gott säga! Jag och Thomas ska försöka träna lite nu senare i veckan om vi hinner men det skadar nog inte att nöta stegen ännu lite till.
Uppdatering om mitt internetlösa liv kommer nästa söndag!

KÄnner mig ibland outsäglit klumpig och osmidig och bestämt ogenomskinligt.
Måste definitvt jobba på min stealthteknik.

5,6 kilometer idag! Framsteg!
Diskussion om smajlisar ikväll ledde till att Anton blev besatt av smajlisdemonen, ytterst läskigt. Jag var sekunder ifrån att kalla på en exorcist. Som tur var återvände han oskadd från det träsket.
Nu sömn.

Sittningen igår var trevlig men lite lätt rörig. Hockeyramsorna haglade tätt och intrigerna avlöste varandra.
På efterfesten blev allt väldigt roligt och jag skrattade och fnissade ordentligt innan det blev dags att cykla hem.
Idag har jag hurtat mig och varit och tränat med Hanna, Elin och Lisa. Sprang 15 minuter i sträck på löpbandet och känner mig oerhört stolt över mig själv!

Lindy hop nästa!

Sov väldigt länge idag men det var nog precis vad jag behövde. Har blivit alldeles för många nätter med alldeles för lite sömn och alldeles för mycket annat på senaste tiden.
Ska göra mig i ordning nu och drömmer därav tillbaka på den underbara uppfinning som vi lekte att vi hade när jag gick i förskolan. Jag och två kompisar brukade då leka New kids on the block och i ena hörnet av mitt rum hade vi en "magisk dusch". Man behövde bara gå in och ställa sig i hörnet så var man plötsligt färdigklädd och färdigfixad för vad man än skulle göra.
Ska nu gå och göra det hela manuellt istället...MOU!

Hanna: ...vars tog den vägen?

Dags att sova nu. Har pluggat lite mer än 6 timmar idag, tränat i en och en halvtimme, handlat i 20 minuter och slöat resten av tiden.

Kom att tänka på min roadtrip i somras och hittade det här underbara klippet med Job.
Lyssna och njut!

Job Andersson

Jag tror att jag håller på att blockera mig själv nu. Som alltid när jag skriver saker vill jag komma på ngt smart och underbart som bara skiner! Istället sitter jag nu här i den lätt kvava datasalen och har ungefär tusen trådar i huvudet utan att ngn av dem passar på papperet! Blir så frustrerad. Vill som vanligt bara vara klar så att jag kan börja med nästa uppgift och släppa den här äckliga uppgiften.
Sätter för övrigt mitt hopp till att min utsedda handledare inte är fullt så dålig på att leda folk som att föreläsa och hålla i kursdelar!

Men låt positivismen skölja över mig så att jag slutar klaga och istället blir grymt kreativ och börjar se mina motgångar som kreativa utmaningar istället!
woho!

Fri från tvtittande men lite lätt oorganiserad är jag just nu.
Måste ta mig i kragen igen och ge mig den  på att göra det jag ska!