Hälsporre? Nä det är mycket roligare att få intravenös medicin på akuten
Har blivit mycket inklistrande av htmlkoder nu på senaste tiden så jag tänkte nu drista mig till att skriva ett inlägg med lite innehåll.
Har nu lämnat Umeå för sommaren och tagit mig till hemstaden Skellefteå där jag gjort mig hemmastadd i mina föräldrars arbetsrum och ätit jordgubbar med ingefära och muscovadosocker. När jag förberedde min lägenhet för att hyra ut den under sommaren till min gamla klasskompis Malin beslutade jag mig för att äntligen ta mig ner på stan och inhandla en brandvarnare. Sagt och gjort så promenerade jag i torsdags ner till Clas Ohlson och inhandlade en brandvarnare som både ska upptäcka explosinsstartande bränder och mer småpyrande saker. Tror dock att jag inte behöver en liten manick som piper för att berätta för mig att mitt kök just exploderat, det kan hända att jag märker det själv eftersom jag sover 2,5 meter från spisen^_^.
Väl färdig på stan så promenerade jag hemåt och när jag kommit till östra gymnasiet ungefär så kände jag att jag hade lite ont i min ena fot men jag tänkte att jag bara var lite trött av allt gående. Problemet var att det onda aldrig ville försvinna. Jag badade fötterna i varmt saltat vatten, masserade dem, höll dem högt och iklädde dem med mina varmaste tjocksockar, inget hjälpte. For sen på fika med Hanna och Thomas haltade runt litegrann, kände mig lite sådär lagomt fånig.
Var fortfarande inte bättre på fredagen men kunde tack vare Anton (som lånade mig sin cykel) ta mig till tomtebo där jag satt barnvakt ett par timmar. Hade nog helst behövt sitta ner men eftersom jag lovat haltade jag runt längs nydalasjön och försökte få ungen att sova, gick utomordentligt obra. När sen mamma kom på eftermiddagen gav hon mig diagnosen att jag hade fått en hälsporre och skulle må bäst av högklackade skor. Resten av kvällen gick jag runt i högklackat alternativt skuttade runt på tå för att hämta saker. Är inte den sortens människa som sitter still när man måste. Kunde på grund av foten inte så lät ta mig nånstans men Hanna kom och höll mig sällskap mina sista timmar i Umeå, utan dator är det svårt att underhålla sig själv^_^
Det är dock ingen hälsporre jag har utan en knarrande seninflammation, typ. Den har ett långt fint namn som jag inte kommer ihåg. Har iallafall haft det en gång förr för närmare tio år sen och så fort min fot knarrade så tänkte jag, aha nu vet jag. Så idag har jag varit på akuten och och fått 5000 enheter á 3ml av blodförtunnande medicin intravenöst. Ska få samma imorrn och i övermorgon också och eventuellt en gång till.
Tills allt är läkt skuttar jag runt och njuter av den sista ledighet som jag har innan jobbet på måndag!
Så det var hela historien om min fot. Ska försöka se mig om efter skor som inte gör att jag får sådana här roliga åkommor och slänga de skor som är trasiga. Lovar ingenting men ska försöka.
Har nu lämnat Umeå för sommaren och tagit mig till hemstaden Skellefteå där jag gjort mig hemmastadd i mina föräldrars arbetsrum och ätit jordgubbar med ingefära och muscovadosocker. När jag förberedde min lägenhet för att hyra ut den under sommaren till min gamla klasskompis Malin beslutade jag mig för att äntligen ta mig ner på stan och inhandla en brandvarnare. Sagt och gjort så promenerade jag i torsdags ner till Clas Ohlson och inhandlade en brandvarnare som både ska upptäcka explosinsstartande bränder och mer småpyrande saker. Tror dock att jag inte behöver en liten manick som piper för att berätta för mig att mitt kök just exploderat, det kan hända att jag märker det själv eftersom jag sover 2,5 meter från spisen^_^.
Väl färdig på stan så promenerade jag hemåt och när jag kommit till östra gymnasiet ungefär så kände jag att jag hade lite ont i min ena fot men jag tänkte att jag bara var lite trött av allt gående. Problemet var att det onda aldrig ville försvinna. Jag badade fötterna i varmt saltat vatten, masserade dem, höll dem högt och iklädde dem med mina varmaste tjocksockar, inget hjälpte. For sen på fika med Hanna och Thomas haltade runt litegrann, kände mig lite sådär lagomt fånig.
Var fortfarande inte bättre på fredagen men kunde tack vare Anton (som lånade mig sin cykel) ta mig till tomtebo där jag satt barnvakt ett par timmar. Hade nog helst behövt sitta ner men eftersom jag lovat haltade jag runt längs nydalasjön och försökte få ungen att sova, gick utomordentligt obra. När sen mamma kom på eftermiddagen gav hon mig diagnosen att jag hade fått en hälsporre och skulle må bäst av högklackade skor. Resten av kvällen gick jag runt i högklackat alternativt skuttade runt på tå för att hämta saker. Är inte den sortens människa som sitter still när man måste. Kunde på grund av foten inte så lät ta mig nånstans men Hanna kom och höll mig sällskap mina sista timmar i Umeå, utan dator är det svårt att underhålla sig själv^_^
Det är dock ingen hälsporre jag har utan en knarrande seninflammation, typ. Den har ett långt fint namn som jag inte kommer ihåg. Har iallafall haft det en gång förr för närmare tio år sen och så fort min fot knarrade så tänkte jag, aha nu vet jag. Så idag har jag varit på akuten och och fått 5000 enheter á 3ml av blodförtunnande medicin intravenöst. Ska få samma imorrn och i övermorgon också och eventuellt en gång till.
Tills allt är läkt skuttar jag runt och njuter av den sista ledighet som jag har innan jobbet på måndag!
Så det var hela historien om min fot. Ska försöka se mig om efter skor som inte gör att jag får sådana här roliga åkommor och slänga de skor som är trasiga. Lovar ingenting men ska försöka.
Kommentarer
Trackback
