Inte störta, bara knuffa liten bit

Eftersom att alla brudar förutom jag och Manna fick förhinder ikväll blev det bara vi två och min älsklingspojke tillika Mannas ca 8 månader gamle son Pentti! Fetlång mening som jag inte orkar dela på, är för trött helt enkelt.
Resten av kvällen har jag övertänkt i evighet, utan slut eller början. Har attackerat alla mina vänner och malt på tills ders öron skrikit av utmattning. Man kan undra när jag ska sluta och om det verkligen är värt det.  Mitt nuvarande känslotillstånd är "I wanna fucking tear you apart"
Snällheten kickar dock in och säger att jag bara ska riva liten bit...

Beskriv mig med tre ord

Tänker för mycket.
Det är det jag gör hela tiden... tänker och vrider och vänder och tolkar in i det oändliga.
Har också kommit till insikten att jag har en i princip aldrig sinande brunn av hopp och ett enormt kontrollbehov.
Så vad gör man då, när man har ett stort hopp, kontrollbehov och tänker för mycket?
Har fått en massa tips och idéer om att tänka aktivt i andra tankemönster och släppa saker innan de gnager för mycket. Vet dock inte hur jag ska göra, lider lite av det just nu men annars inte mer än gemene man. Egenskaperna blir nog kvar men ska försöka tona ner dem lite, en liten bit.

En bra sak med mina insikter de senaste dagarna är att jag nu kan beskriva mig själv med tre ord:
Kontrollberoende
Hoppfull
Övertänkare

Mina bästa källa för humor just nu:

http://persephone.nu/711/

Elak och en smula bitter men rätt lycklig lottad ändå

Har suttit hela dagen idag och förberett mig för opponeringen imorgon. Hade först tänkt att jag inte skulle vara så elak utan ha överseende med småsaker som stavfel. Efter att ha suttit i typ en timme, ändrade jag mig.... satt sedan efter det och anmärkte på varenda litet fel. Jublade till en smula varje gång jag hittade något riktigt smaskigt att kritisera. Det kändes så asskönt!

Frågan är bara hur jag kan gå från att ha snällhetskomplex en dag till att bli en övernitiskt äkta icequeen nästa dag.
Har starka misstankar om att det är en rejäl dos purkenhet för helgen som ligger till grund för det hela. Bra med helgen var att jag fick träffa mina morföräldrar och kusiner samt övrig familj. Dåligt med helgen var att alla i Ume hade askul när jag var borta... ville personklyvas på stubben! Sen satt jag med rapporten typ hela lördagen och det kombinerat med ett havererat usb-minne aka "snoppen" gjorde mig inte gladare. Sedan kröntes min purkenhet med en purkenhetsbesvikelse liknande känsla eftersom att det planerade söndagsaktiviteten blev inställd. Tyvärr var detta föga förvånande men känslan försvann inte för det.

Lägga ner är väl det uppenbara alternativet men är begåvad med ett sånt fruktansvärt enormt hopp inom mig så det lär inte hända förrns jag får en rent ut sagt stort fett enormt asstort nej... helst i skrift med fotnoter och källförteckning.

Vill vara sådär löjligt gulligt lycklig som en vän till mig var häromdagen, så att det skiner, strålar och gnistrar om en.

Om någon råkar veta ett sätt man kan döda hopp på hör av er... jag behöver er!

The icequeen med snällhetskomplex och tillfälligt elakhetsil

MEDIUM

Då sitter jag här igen då och gör absolut ingenting fastän tiden tickar i väg och rapporten inte skriver sig själv.

I övrigt funderar jag på om jag ska jobba två perioder eller en i sommar vilket känns som världens lyxproblem, men det ger mig ångest ändå.

Spelade Guitar hero 2 igår tills min vänsterhand värkte asmycket! med jag klarade heartshaped box på MEDIUM! Kände mig riktigt stolt!

Ska till Skeå och fira morfar som fyller 80 år i helgen, men ska tillbaka hit på söndag för att fixa inför veckan och förhoppningsvis ska jag och Thomas hitta på något. Om det inte visar sig att han pluggat för lite det vill säga...
Annars får jag ta och göra något nyttigt för världen som att till exempel städa min bakterihärd till lägenhet! Eller så sätter jag mig bara och slappar, lutar nog åt alternativ nummer två.

Nu måste jag sätta igång! Ingen pardon längre, jag menar så jobbigt kan det ju egentligen inte vara!

Anna med snällhetskomplex

Rapportskrivningsångest

punkt slut

RSS 2.0