Elak och en smula bitter men rätt lycklig lottad ändå
Har suttit hela dagen idag och förberett mig för opponeringen imorgon. Hade först tänkt att jag inte skulle vara så elak utan ha överseende med småsaker som stavfel. Efter att ha suttit i typ en timme, ändrade jag mig.... satt sedan efter det och anmärkte på varenda litet fel. Jublade till en smula varje gång jag hittade något riktigt smaskigt att kritisera. Det kändes så asskönt!
Frågan är bara hur jag kan gå från att ha snällhetskomplex en dag till att bli en övernitiskt äkta icequeen nästa dag.
Har starka misstankar om att det är en rejäl dos purkenhet för helgen som ligger till grund för det hela. Bra med helgen var att jag fick träffa mina morföräldrar och kusiner samt övrig familj. Dåligt med helgen var att alla i Ume hade askul när jag var borta... ville personklyvas på stubben! Sen satt jag med rapporten typ hela lördagen och det kombinerat med ett havererat usb-minne aka "snoppen" gjorde mig inte gladare. Sedan kröntes min purkenhet med en purkenhetsbesvikelse liknande känsla eftersom att det planerade söndagsaktiviteten blev inställd. Tyvärr var detta föga förvånande men känslan försvann inte för det.
Lägga ner är väl det uppenbara alternativet men är begåvad med ett sånt fruktansvärt enormt hopp inom mig så det lär inte hända förrns jag får en rent ut sagt stort fett enormt asstort nej... helst i skrift med fotnoter och källförteckning.
Vill vara sådär löjligt gulligt lycklig som en vän till mig var häromdagen, så att det skiner, strålar och gnistrar om en.
Om någon råkar veta ett sätt man kan döda hopp på hör av er... jag behöver er!
The icequeen med snällhetskomplex och tillfälligt elakhetsil
Frågan är bara hur jag kan gå från att ha snällhetskomplex en dag till att bli en övernitiskt äkta icequeen nästa dag.
Har starka misstankar om att det är en rejäl dos purkenhet för helgen som ligger till grund för det hela. Bra med helgen var att jag fick träffa mina morföräldrar och kusiner samt övrig familj. Dåligt med helgen var att alla i Ume hade askul när jag var borta... ville personklyvas på stubben! Sen satt jag med rapporten typ hela lördagen och det kombinerat med ett havererat usb-minne aka "snoppen" gjorde mig inte gladare. Sedan kröntes min purkenhet med en purkenhetsbesvikelse liknande känsla eftersom att det planerade söndagsaktiviteten blev inställd. Tyvärr var detta föga förvånande men känslan försvann inte för det.
Lägga ner är väl det uppenbara alternativet men är begåvad med ett sånt fruktansvärt enormt hopp inom mig så det lär inte hända förrns jag får en rent ut sagt stort fett enormt asstort nej... helst i skrift med fotnoter och källförteckning.
Vill vara sådär löjligt gulligt lycklig som en vän till mig var häromdagen, så att det skiner, strålar och gnistrar om en.
Om någon råkar veta ett sätt man kan döda hopp på hör av er... jag behöver er!
The icequeen med snällhetskomplex och tillfälligt elakhetsil
Kommentarer
Trackback
