Glasnost

Jag har en oerhörd vana att alltid tänka alldeles för mycket innan jag gör något, vilket ofta resulterar i pannkaka. Precis som jag försöker lära mig att äta långsamt för att hinna njuta av maten (som det så fint heter) försöker jag lägga undan alltför hård tankeverksamhet till förmån för tankeverksamhet av den lättare sorten med lite känsla inblandat. För jag tror att det är just känslan som jag saknat nu under en tid. Utan känsla är jag mer av en rätt så avancerad robot som visserligen kan agera hyfsat normalt men ändå inte riktigt på riktigt.

I helgen var jag faktiskt riktigt på riktigt och vid ett antal tillfällen så lyckades jag faktiskt med det som varit så omöjligt förut. Och det var verkligen inte en sekund för tidigt! Var ack så länge sen som jag hade en sån trevlig kväll! I mångt och mycket handlar det om att skjuta medan fågeln är varm och inte vänta tills den kallnat eftersom den då ju är, kall. Det handlar inte helt och hållet om att agera utan att tänka. Det handlar mer om att agera och förskjuta den tankeverksamhet som mestadels bara är skadlig och leder till ältande.

Så gott folk, om ni ser en fågel, skjut den. Men se till att den är varm.