Glasnost

Dags för dennna veckas blogginlägg.
Har funderat kring varför jag har så svårt att skriva blogginlägg. Igår kom jag på att det kanske är för att jag pratar så fruktansvärt vitt och brett om allting att inga av mina takar någonsin känns riktigt nya och originella.
Jag har oftast hunnit berätta om och/eller diskuterat mina tankar med åtskilliga individer vilket då gör att det känns meningslöst att publicera dem som blogginlägg.
Antingen måste jag komma över det faktum att mina tankar inte ser dagens ljus första gången på bloggen eller så får jag helt enkelt börja hålla käften lite oftare.
Prövade att hålla käften inatt men jag klarade det kanske i 10 minuter innan det kändes som att jag bokstavligen skulle sprängas om jag inte öppnade munnen. Det är nämligen så att det inte finns någon gång som man får så mycket fina idéer som när man är tyst. Idéerna verkar i alla fall superba när de ligger och myser inne i huvudet, jag är lite rädd att de inte skulle te sig fullt lika fantastiska utanför.
Veckan som kommer ska jag försöka skriva ner alla fantastiska idéer som jag får under mina tysta perioder och publicera dem här på bloggen så får vi se om andra tycker att de är lika fantastiska som de tycks mig.

Kan tillägga att jag nu skrivit detta inlägg utan att titta ner på tangenterna en enda gång och därmed bevisat för mig själv att jag faktiskt inte behöver titta ner när jag skriver! En seger för mitt självförtroende!

Om någon mot förmodan missat det så kan tilläggas att nya säsongen av Mammas nya kille har börjat! Nu kommer Katla återigen och viskar vulgäRt i ditt öRa!