Känslan av vakuum
Ibland är livet inte lovligt orättvist och inte lovligt oförståeligt. Tillåter mig själv att nu bli lite filosofisk.
Ibland tror jag att det är fullt rättvist och fullt förståeligt men så händer det någonting som ställer allt på ända.
Som den gången en av mina bästa vänner förlorade sitt barn när det ännu låg i magen, bara 2 månader innan hon skulle föda. Eller när någon som är alldeles för ung dör och man får känslan av att ingenting är som det borde vara, logiken är borta. Sansen har liksom flugit ut genom fönstret.
Vid sådana tillfällen tappar jag fotfästen en smula flyter omkring i något slags vakuum som samtidigt känns som att jag vuxit fast som en sten i marken. Jag tvivlar. På allt som jag tar som sant och allt det som borde vara men som tydligen inte är. Människor som borde leva och vänner som borde vara föräldrar är ju inte det.
Jag tar mig dock tillbaka till fotfästet men minns i efterhand sällan hur.
Har förmodligen att göra med att acceptera livet som det är och som det blir.
Jag vet dock alltid att det aldrig är sista gången jag hamnar i vakuum.
Ibland tror jag att det är fullt rättvist och fullt förståeligt men så händer det någonting som ställer allt på ända.
Som den gången en av mina bästa vänner förlorade sitt barn när det ännu låg i magen, bara 2 månader innan hon skulle föda. Eller när någon som är alldeles för ung dör och man får känslan av att ingenting är som det borde vara, logiken är borta. Sansen har liksom flugit ut genom fönstret.
Vid sådana tillfällen tappar jag fotfästen en smula flyter omkring i något slags vakuum som samtidigt känns som att jag vuxit fast som en sten i marken. Jag tvivlar. På allt som jag tar som sant och allt det som borde vara men som tydligen inte är. Människor som borde leva och vänner som borde vara föräldrar är ju inte det.
Jag tar mig dock tillbaka till fotfästet men minns i efterhand sällan hur.
Har förmodligen att göra med att acceptera livet som det är och som det blir.
Jag vet dock alltid att det aldrig är sista gången jag hamnar i vakuum.
Kommentarer
Postat av: Erik
Jag har alltid funnit det lite lustigt allt sådant där som har med förlust att göra. Människor skiljer sig ganska avsevärt på den punkten. Jag har väl alltid personligen haft en så bister syn på mänskligheten och livet så allt jobbigt har jag bara tänkt att är en del av livet. Men vad man än gör och hur man än reflekterar över förlust och osoftheter så är det ändå bara en grej man kan göra. Traska vidare och se sig själv som lite mer rock n' roll för att man överlevt det.
Postat av: Anna
Second that. Bara traska vidare, inte mycket annat att göra. Tror dock alltid att jag inte ska bli lika chockad nästa gång det sker men likväl- vakuum. Ut på andra sidan kommer man alltid-vägen dit som är den svåra.
Trackback
